Näst bäst i norrland...

I somras blev jag distriktsmästare i mountainbike och idag blev jag näst bäst i heeela norrland. Dags att börja rikta fokus mot riksnivå nästa år helt enkelt :-)

Skämt åsido så var det en härlig cykeldag idag. Strålande väder, torrare bana än någonsin (ändå några rejäla gyttjeområden såklart). Superbra arrangemang, en del publik, media och fotografer på plats osv.

Starten går. Jag har nummer 111.

Ungefär såhär var min syn på loppet:
Fick en bra start, var först in på singletracken vilket kändes bra. I den största/brantaste backen upp till Stora Bergsvängen tog jag det medvetet lugnt och lät tre unga, kvicka Härnösandscyklister gå förbi, varav en var konkurrent (de andra tillhörde yngre klasser och skulle köra färre varv). Det stack dock lite i hjärtat av att se tre Härnösandsdräkter före mot varningen och alla fotografer, men men, jag hade respekt för att orka 5 varv på den tuffa banan.

Andra varvet hade jag tappat kontakt med trion framför och bakom närmade sig Matt Richardsson. När han kom ikapp låg han bakom mig trots att han egentligen är mycket snabbar än mig uppför backarna. Varv två hade jag mentalt lite jobbigt och slogs med tankar om att bryta och att "varför utsätter jag mig för såhär jobbiga saker". Men efter drygt halvägs är man ju på väg "hemåt" igen och då känns det mentalt lite lättare.

Varv 3 körde jag och Matt lite avvaktande där han gick ifrån uppför och jag tog ikapp på bökigare partierna.

Varv 4 började det bli roligt tyckte jag och benen kändes helt ok så jag vågade trycka lite mer i backarna.

Ut på varv 5 hade jag fått en liten lucka till Matt märkte jag så då testade jag att kräma på allt jag hade och körde väldigt offensivt. Jag var nervös i stora uppförsbacken att Matt skulle komma ikapp igen så mentalt låtsades jag låna hans ben och tryckte precis allt jag hade för att hålla ett bra flyt uppför. Mjölksyran sprutade men det gick ändå bra att cykla vidare vilket gjorde mig än mer taggad. Jag skymtade ingen bakom så jag började känna att det skulle gå att hålla undan. Jag var nöjd med känslan i benen sista varvet och hade riktigt kul. Tror inte att jag någonsin pressat benen så bra tidigare.

Prispallen.

Så summa summarum var jag nöjd med dagen och hur benen fungerade, samt att jag vågade klassa upp mig i seniorklassen och ta mig runt. Ibland har jag dock problem med en slags rygglåsning i bröstkotorna som hindrar mig från att få maximalt med syre (bröstkorgen kan inte expandera som den ska), så jag upplever det som att jag får i mig 90% av syret som jag borde få. Det kände jag av idag men det är svårt att gissa hur mycket det påverkade.
Synd att vi bara var tre seniorer, hade varit skoj att mäta sig med ännu fler!

Nästa helg ska jag hälsa på mina föräldrar i Västerbotten samt passa på att köra Bikeboost som Gimonäs Ck arrangerar i Umeå. Det ser jag fram emot väldigt mycket! Loppet är en varvbana på totalt ca 36 km.

Artikel från tävlingen i Sundsvalls Tidning och från Dagbladet