Denna gång stod jag i fålla 2, dessutom kom jag ganska långt fram där så det var ju kul att vara närmare elit-killarna än någonsin förut :-) Starten gick och startfältet (900 personer) skulle följa en master-bil genom samhället. Det blev lite ryckigt och något hetsigt så man fick vara på tårna och hålla sig alert för att hänga med och hålla sin position. Vid svängar och rondeller drogs det ut och så fick man sprinta en bit för att täppa till. Alla försökte komma framåt bäst de kunde. Sedan släpptes startfältet fritt och då var det en rejäl stigning upp till Vidablick på asfaltgator som gällde. Det var ganska snarlikt att cykla serpentinen upp på Södra Berget, det var alltså riktigt jobbigt! Man var ju tvungen att ge järnet för att skaffa sig position inför stigcyklingen som tog vid däruppe så det var max som gällde. Jag var inte speciellt rapp uppför men heller inte jättekass, så nog var det skönt när man kom upp!
Jag på sluttampen i startbacken upp på Vidablick. Jag gick på rött helt klart. |
Ser inte så kaxig ut nu va :-/ |
Efter halva loppet klev jag av och ringde Sara. Bra nog så var hon i närheten (hon försökte följa loppet som publik) så då fick jag skjuts tillbaka till målet. Till saken hörde att vädret var dassigt så det var lite regnigt och mulet, jag hade nästan svårt att hålla värmen, låg på gränsen till att frysa. Armvärmare hade varit skönt.
Vi missade precis målgången för eliten men stod och tittade en bra stund innan mat och dusch. Såg även Härnösandstjejen Emmy Tehlbergs spurt om segern som hon lyckades ta, skoj!
Allt som allt kändes det ändå som en bra helg, mycket tack vare att vi hade så fin dag på lördagen då vi turistade och myste i solen och värmen. Men visst var det trist att kroppen inte var med mig denna gång.