Tisdagar innebär innebandy med jobbet. Riktigt kul och bra för benmusklerna att få röra sig sidlänges ibland också. Brukar cykla dit från jobbet och hem efteråt vilket ger 40 min bonusträning. Idag rundade jag av med att direkt hoppa på monarken när jag kom hem. Jag tog sikte på 400w och för första gången klarade jag 1,5 min och därefter 1 min till. Stundvis var jag upp på 420w. Många fnyser nog åt sådant resultat, men för mig har det på de få monarkpass jag tidigare kört känts hopplöst att nå mer än 360w utan att storkna. Har upplevt problem med 300w som heller inte känts bekvämt. Det har varit knäckande eftersom man följer cyklistbloggar där var och varannan snubbe verkar dra minst 400w titt som tätt. Jag har gått in med inställningen "hur svårt ska det va" och fått ett brutalt uppvaknande. Monarken är synnerligen oförlåtande. Det finns inga utförsbackar där man får vila och inga kurvor där man kan gena. Bara ett konstant motstånd som snabbt maler sönder benen.
Nu har jag iofs bara tränat några veckor efter mitt långa träningsuppehåll, men jag inser att jag bl.a. måste bli starkare i benen. Något jag ämnar förbättra på gymmet med benböj och dylikt.
Ikväll var det som sagt en ljusglimt för mig. Kanske kan jag grubbla mindre över watt-problemen nu :-)
