Äsch då

Vi fick med oss en förkylning hem ifrån Stockholmshelgen för två veckor sedan så vi var alla tre i familjen förkylda på långhelgen förra helgen. Söndag och måndag kände jag mig dock frisk, men sedan fick jag återfall och tyvärr sitter lite halsont fortfarande i. Grymt trist att inte kunna träna och nu är det snart två veckor som gått :-( Jag hade förhoppningar om Borlänge Tour nästa helg och/eller Långa Lugnet helgen efter det, men i nuläget känns det som att jag skrinlägger de planerna och satsar på att bli frisk och komma igång med träningen igen och roa sig på hemmaplan med roliga träningspass och lokala småtävlingar.

Lidingöloppet MTB

Det var en rolig dag idag med tävlingspremiär. Kände mig pigg i början idag vilket var skönt. Kanske för att jag vilat lite mindre dagarna före? Jag såg iaf täten rekordlänge vilket var skoj. Lite mindre antal duktiga cyklister än på långloppscupens lopp, kanske var det därför jag också snabbt hittade en bra snabb klunga utan att behöva gå på rött lika länge. Bl.a. var Alexandra Engen med i den klungan, hon som är proffs o blev 6 a på OS.

Jag låg alltså och kämpade med den klungan, det var först sista 15 km som det började luckras upp. Lustigt nog var just jag o Alexandra väldigt jämna så vi började småprata lite, himla trevlig tjej! Jag fick tom lite tekniktips :-) synd bara att jag är döv på vänsterörat, det är lite svårare att prata normalt då.

Jag fick dock släppa henne några km före mål då jag var rejält sliten. Men hon hejade glatt när jag kom imål, avbröt tom segerintervjun lite så det var snällt!

Jag blev 16e man i tävlingsklassen så det är jag helnöjd med. Jag filmade nästan hela loppet, förutom sista kvarten då batteriet tog slut. Kommer snart på youtube.

Tävlingspremiär imorgon

Imorgon kör jag Lidingöloppet MTB som är 65 km. Uppladdningen har väl varit lite sisådär och dessutom har jag en vaxpropp i ena örat så jag hör inget på vänster öra, klart störande. MEN det ska bli grymt skoj att stå på startlinjen imorgon och ha fina stigar framför sig! Snabbt men knixigt räknar jag med.

Glädjande

Tisdagar innebär innebandy med jobbet. Riktigt kul och bra för benmusklerna att få röra sig sidlänges ibland också. Brukar cykla dit från jobbet och hem efteråt vilket ger 40 min bonusträning. Idag rundade jag av med att direkt hoppa på monarken när jag kom hem. Jag tog sikte på 400w och för första gången klarade jag 1,5 min och därefter 1 min till. Stundvis var jag upp på 420w. Många fnyser nog åt sådant resultat, men för mig har det på de få monarkpass jag tidigare kört känts hopplöst att nå mer än 360w utan att storkna. Har upplevt problem med 300w som heller inte känts bekvämt. Det har varit knäckande eftersom man följer cyklistbloggar där var och varannan snubbe verkar dra minst 400w titt som tätt. Jag har gått in med inställningen "hur svårt ska det va" och fått ett brutalt uppvaknande. Monarken är synnerligen oförlåtande. Det finns inga utförsbackar där man får vila och inga kurvor där man kan gena. Bara ett konstant motstånd som snabbt maler sönder benen.

Nu har jag iofs bara tränat några veckor efter mitt långa träningsuppehåll, men jag inser att jag bl.a. måste bli starkare i benen. Något jag ämnar förbättra på gymmet med benböj och dylikt.

Ikväll var det som sagt en ljusglimt för mig. Kanske kan jag grubbla mindre över watt-problemen nu :-)

Livstecken

Jodå, jag lever. Har inte kunnat träna fr.o.m. 2 oktober till slutet av december. Opererade åderbråck på vaden (planerat) två veckor efter Albins (vår bäbis :) nedkomst. Komplikation uppstod 4 veckor efter operationen och fick göra ny operation. Höll mig sedan på mattan tills det läkt ihop 100%.

Har börjat träna. Återkommer om det :-)